01/30/11

Trädlyftning och barfotatassande

Vår i luften, ett kreativt sinne, lite natur, en lekplats och ett par barfotaskor och vips har man allt som krävs för att genomföra ett underbart pass i Ursprunglig Fitness!

Igår bjöds det på festligheter i Skövdes studentliv så idag när jag vaknade var det med lätt molande huvudvärk och en blandning av rastlöshet och trötthet i kroppen. Av tidigare erfarenhet vet jag att det inte finns något bättre att att göra trötta dagar som dessa än att ge sig ut och svettas i friska luften. Var dock länge övertygad om att just idag var ett undantag och att slösurfande istället var precis rätt sysselsättning. Någon som känner igen sig? Inte klokt vad sinnet är starkt och jag förundras över hur det orkar hitta på dåliga argument för stillasittandet när jag ändå förr eller senare ger mig ut och springer?!

Precis utanför där jag bor finns en kulle på vilken kommunen just nu håller på och fäller träd. Perfekt plats för dagens träning med andra ord. Att lyfta och välta träd är ett tungt göromål och ser man upp och inte ner så riskerar man få en hel del trädflisor i ögonen. Efter att ha lyft tills armarna värkte tassade jag några varva i den slinga som går runt kullen och avslutningsvis lekte jag loss i kvarterets lekplats. Stängerna man  ska snurra kring är perfekta för att göra armhävningar hängandes underifrån och i klätterställningen kan man hänga sig upp och ner  med fastkrokade ben och sedan göra några riktigt tunga sit-ups.

Nu är tröttheten som bortblåst och jag ska ägna resten av denna dag åt att planera min resa till Marocko på lördag. 10 dagar med sol, äventyr och löpning längs stranden och i bergen. Jag längtar!

01/28/11

Hur funktionellt rör du dig?

I morse vad jag på en klass på gymmet i Functional Movements. Funktionella rörelser alltså, en relativt ny klass som drar fullt hus varje vecka och ligger helt i linje med de senaste trenderna inom träning. Människor gillar alltså att röra sig funktionellt och budskapet om att detta är en träning för precis hela kroppen uppskattas. Men vad är egentligen funktionell rörelse? Att det inte är en stel rörelse i en maskin där endaste en muskel i taget tränas säger sig självt, men jag ifrågasätter hur funktionell Functional Moves egentligen är.

För mig så försvinner det funktionella när rörelserna korrigeras i minsta detalj. Inte tänker man väl på den exakta fotisättningen när man är ute i naturen, när man lyfter sitt barn eller återfår balansen när man klivit på en hal fläck? Om det är så att det är för den icke-korrigerade och plötsliga vardagen vi behöver får styrka så  undrar jag hur effektivt det är att träna samma korrigerade och exakta steg vecka efter vecka?

För att vara en gymklass är Functional Moves ändå bland de bättre. Lika trött som jag är på makaroner, sojamjölk och fem frukter om dagen är jag nämligen less på att cykla upp för fantasiberg och pumpa enstaka muskler framför stora speglar. För mig är funktionell träning dock inte korrigerade steg utan det är den fria, ursprungliga rörelsen vilken jag kommer i kontakt med ute i naturen. Ursprunglig fitness- att röra sig på det sättes som min kropp är gjord för. Jag längtar efter att följa kroppens egen koordination! Vad längtar du efter när det handlar om din fysiska kropp?

01/27/11

Vilka råd lyssnar du på?

Förra veckan, den 16/1, hade lågkolhydratförespråkarna Per Wikholm, Ralf Sundberg och Lars-Erik Litsfeldt en debattartikel i Uppsala Nya Tidning. Artikeln ifrågasatte Livsmedelsverkets kostrekommendationer då det är uppenbart att ohälsan ökat och inte minskat sedan de trädde i kraft.

Idag svarar Livsmedelsverkat med en egen debattartikel i UNT och det är tyvärr en tråkig läsning. De fortsätter lyfta fram sina fettsnåla kostråd som om de inte tagit till sig någonting av den forskning som finns om att margariner ökar risken för hjärtsjukdomar, att omega 6 ökar inflammationerna i kroppen och att mättat fett inte är farligt eller har en negativ påverkan på kolesterolet.* Suck*. Livsmedelsverket ger fem generella kostråd och jag tänkte som motvikt ge min syn, sett ur ett evolutionärt perspektiv, på dem.

1. Ät mycket frukt och grönt, gärna 500 gram om dagen.

Frukt och grönt är inte samma sak och det är ett stort misstag att tro att man kan äta frukt lika gärna som grönsaker. Frukt innehåller fruktsocker vilket visserligen ger snabb energi men inte så mycket mer nyttigt för kroppen. Dagens frukter är också framodlade för att vara så söta och goda som möjligt. De frukter som stenåldersmänniskorna hade tillgång till fanns dels endast vissa delar av året och de var också helt olika de frukter vi idag plockar från disken.

Grönsaker innehåller mer vitaminer och mineraler men mycket mindre kolhydrater än frukt och är därför alltid att föredra.

2. Välj i första hand fullkorn när du äter bröd, flingor, gryn, pasta och ris.

Ät inte fullkorn överhuvudtaget då spannmål är en föda våra kroppar inte är anpassade för. Alla spannmål innehåller  fytinsyra, ett gift som skyddar dem mot att bli uppätna. Våra kroppar kan inte bryta ner fytinsyran och effekten av detta ämne är att det fördvårar upptaget av mineraler.

Många människor lider idag av mag- och tarmproblem och rådet som ges är oftast att öka intaget av fibrer. Många, inklusive jag svälj, upplever dock att magen mår bättre när det grova brödet tas bort. Istället för att få fungerande tarmar med fibrer leder en kost med hög andel fett till att tarmarna smörjs och hålls mjuka inifrån.

3. Välj gärna nyckelhålsmärkta livsmedel.

Varför välja livsmedel där naturligt fett ersatts med konsistensgivare som xantangummi, stabiliseringsmedel och smakförstärkare?

4. Ät fisk ofta – gärna tre gånger i veckan.

Först rådet jag håller med om! Fisk är bra föda. Problemet med fisken i våra butiker är dock att den är odlad och när fiskarna matas med majs istället för sin naturliga föda så påverkar det fiskens fettsammansättning. Om inte fisken får äta alger som innehåller omega 3 så kan de inte heller bilda omega 3 som vi sedan kan tillgodagöra oss. Odlad fisk innehåller mycket lägre nivåer av omega 3 jämfört med viltfångad så om du har möjlighet att få tag på vild fisk- ta den chansen!

5. Använd gärna flytande margarin eller olja i matlagningen.

Alla vegetabiliska oljor innehåller en hög andel omega 6 och en låg andel omega 3. Den kombinationen ökar inflammationerna i kroppen och kan därmed leda till hjärt- och kärlproblem och allmänt försämrat immunförsvar.

Stenåldersmänniskorna kunde omöjligt äta så mycket raps, majs eller solrosfrön att de fick i sig fettmängder från de råvarorna vilket motsvarar användningen av dessa oljor. Välj fett från kött, fisk, ägg, smör, kokosfett, avokado och nötter och kasta ut allt vad margarin och lättprodukter heter!

01/25/11

Varför barfotaskor ger blåsor

Det är med något ömmande vader och en gång utan stortår i backen som jag tagit mig igenom denna dag. Började med att hålla yogaklass och jag lova att positionen Nedåtgående hunden känns bättre utan blåsor på tårna! Skönt dock att mjuka upp och sträcka ut hela kroppen och träningsvärken i vaderna kändes något bättre efteråt.

Har under dagen klurat på varför jag fick blåsor av att använda mina barfotaskor. Min första tanke var att det beror på ovana och att mina fötter behöver härdas… men när jag tänker vidare så inser jag att jag kommer behöva rejäla förtjockningar på tårna om jag inte ska få blåsor igen och det känns inte så lockande.

Av morgonens tur kännde jag inte av någon blåsbildning och skillnaden mellan morgonpasset och det på eftermiddagen var att jag hade strumpor i det förstnämnda.  Jag antar att det är så att strumpan fick ta det slitage som sedan mina tår utsattes för. Detta är bara en teori men jag tänker att friktionen är relativt liten när två fasta material möts- naken fot och mark, men när man lägger till ett instabilt lager, i detta fall en sko, så ökar slitaget kraftigt och det blir skador på de mjukaste delarna. Sätter jag på mig en tajt strumpa blir den en en förlängning av min fot och istället för skon nöter på min mjuka hud nöts nu strumpan. Låter det logiskt eller vad kan annars vara förklaringen?

Om det är så, betyder det att strumpor är ett måste för att jag ska klara längre turer i barfotaskorna? Jag hoppas inte det…!

01/24/11

Barfotapremiär

Blodblåsor på bägge stortår, blåmärken på underarmarna, svullna ömmande händer och en fantastisk träningsdag med fler aha-upplevelser- det är min måndag!

Började dagen med att springa årets första pass utomhus med barfotaskorna och det var… ja vad ska jag säga? Underbart!  När termometern visade plus i morse kunde jag inte annat än ge mig ut på en kort runda. Var lite orolig för att de isiga vägarna skulle kyla ner mina fötter så förutom barfotaskorna hade jag ett par ullstrumpor och det räckte bra.

Känslan att springa utan stötdämpade, uppbyggda, stela och tunga skor på de grusiga och isiga vägarna var verkligen fin. Löpsteget ändras radikalt och alla isättningar sker med främre delen av foten först vilket ger en mjukare och liksom rullande löpstil. Om jag fick önska mig en sak så skulle det vara att alla löpare fick uppleva detta!

Efter den korta morgonturen väntade en heldag med styrelsemöte i Sveriges Akademiska Coacher. Efter några timmars beslutstagande och diskuterande var de flesta runt bordet rätt trötta men jag var energisk och begav mig direkt till gymmet. Sprang ytterligare 2 km  i 12km/h tempo och sparrade med en kompis i ca 40 min. Nu började det kännas i vaderna och fotsulorna men inte hade jag tid att tänka på det upptagen jag var av att attackera min björnstarke vän och tillika ordförande i Sveriges Akademiska Coacher. Som om boxningen inte hade räckt körde jag även styrka för överkroppen med fria vikter.

Hemma igen kan jag konstatera att kroppen bubblar av sköna endorfiner men att den också är något öm. Att man ska öka belastningen sakta och stegvis när man går från skor till barfotaskor, det vet jag. Undrar om det räknas som stegvis och sakta att köra på som jag gjort idag? Troligen inte och det kommer troligen kännas några dagar. Ska bli spännande att se hur det känns i morgon bitti när jag vaknar och det är dags att hålla morgonklass i yoga!

Dagens lärdom är att barfotaskor är det bästa som hänt mig som löpare men att jag skulle lyssnat på proffsen och inte kört tre pass på samma dag.

01/22/11

Hur långt kan jag springa, egentligen?

Hur långt kan jag egentligen springa? Jag har alltid fascinerats av att testa mina gränser och jag minns hur jag när jag var yngre satt och funderade på hur hårt jag skulle kunna sparka, hur snabbt jag skulle kunna springa och hur länge en människa egentligen kan leva? Vart går gränsen och vem har satt den där?

Kan det vara så att jag slutar springa efter en mil eller två eftersom distanser utöver det är ”extremt” och som ”vanlig motionär”  förväntas jag inte orka det? Kan det vara så att jag slutar springa för att jag tänker att jag är trött snarare än för att min kropp är det? Tankarna är starka och jag är övertygad om att de är starkare än alla kroppens muskler tillsammans.

Just nu läser jag boken Born to run av Christopher McDougall. Boken är en klassiker i löparvärlden och jag förstår varför! Personerna i boken springer sådana galna distanser under så extrema förhållanden att mina milsrundor ser rent barnsliga ut i jämförelse.

Så hur långt kan jag springa?

Häromdagen gav jag mig ut på en runda och jag kände mig rätt seg. Ändå sprang jag nästan en mil på de snöiga vägarna och var hemma igen efter ca 50 min. Om jag orkar springa en mil när jag känner mig ur form, hur långt kommer jag inte då kunna springa när jag tränat mer? Skulle jag inte ”veta att ett Marathon på 4 mil är bland det längsta man kan springa”, skulle jag utifrån min egen känsla säga att jag till sommaren kommer springa 8 varv i den rundan jag sprang idag. 8 mil alltså, det tål att tänkas på!

01/20/11

Ursprungliga födan var troligtvis fet och inte mager…

Jag har läst vidare om fettintaget bland ursprungsfolk på tal mitt förra inlägg om valet av kött och intaget av mättat fett. Det är visst inte bara jag som tänkt på att stenåldersmänniskorna åt hjärna och andra fettrika djurdelar året runt.  I artikeln ”Caveman who walk among us” säger paleopionjären och proffessorn S. Boyd Eaton nämligen att:

”Eaton has gone the other way. He says he had failed to consider the contribution of non-muscle meat like brain and fat depots, and thus underestimated the amount of fat we need. “It makes me feel stupid!””

Ett annat ”bevis” för att stenålderskosten var mager brukar vara den svenska professorn Staffan Lindebergs välkända Kitavastudie. Lindeberg följde, och levde även tillsammans med, folket på ön Kitava på Papau Nya Guinea. Folket där är troligen bland det närmaste vi kan komma ett ursprungligt stenåldersliv idag. För människorna på Kitava är hjärtproblem, stroke, övervikt, demens, diabetes och acne okända problem men så äter och lever de också helt annorlunda än människorna i västvärlden. Kosten på Kitava består främst av rotfrukter som jams och tapioca, frukt, fisk och kokos. En normal svensk får ca 75 % av sin energi från vegetabiliska oljor, mjölkprodukter, sädesprodukter, socker och alkohol, kost som alltså är helt främmande för ursprungsfolk.

Orsaken att Kitavastudien ofta använts som ett bevis för att stenålderskost bör vara mager är troligtvis för att man missat hur stort deras intag av kokosfett faktiskt är. Rotfrukter och fisk innehåller inte så mycket fett men eftersom de tillagar sin mat i rikligt med kokosfett blir helheten ändå en kosthållning där en stor del av energin kommer från fett.

Sammanfattningsvis tycker jag det verkar som att de tidigare teorierna om att stenåldersmänniskorna åt en mager kost har omprövats. Kokosfett, hjärna, inälvor och späck är alla extremt rika på fett av främst den mättade sorten och av mycket att dömma har dessa fettkällor alla på något vis utgjort en viktig del i den kost som ursprungsfolk äter än idag och som stenåldersmänniskorna med största sannolikhet åt.

01/18/11

LCHF vs Stenålderskost

LCHF-kost används ibland synonymt med Stenålderskost men ska man vara noga finns det ett flertal skillnader kosthållningarna emellan. En stor skillnad är valet av kött.

- Enligt LCHF-modellen är mättat fett bra och man bör därför gärna välja kött med hög fettprocent och inte heller vara rädd för fettkanterna.

- Enligt Stenåldersteorin så var köttet urtidsmänniskan åt oftast magert och fettsammansättningen var även en annan. Det mättade fettet finns lagrat främst i djurets fettvävnad och mycket fett hade djuren bara på hösten sedan de ätit gott hela sommaren. Under resten av året var djuren magrare och det människorna åt från djuren var muskelmassa snarare än fett. Fettet i muskler består främst omättade och fleromättade fettsyror.

Förespråkarna av stenålderskost menar därför att människan inte är anpassad för ett högt intag av mättat animaliskt fett året runt. Istället är det magert kött med mindre andel mättade fettsyror det vi är anpassade för.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tro… Jag vill gärna tro att kött med mycket fett året runt är hälsosamt eftersom det är gott och jag upplever att jag mår bra av det :) och ett teori jag har vilken jag tror att Stenåldersforskarna kan ha missat är att våra förfäder gärna satte i sig djurens mer feta delar som ryggmärg, hjärna och inälvor och på så vis fick de visst i sig mycket och mättat fett året runt. Idag är det nog få som äter hjärna och ryggmärg och för att kompensera det är det kanske klokast att precis som LCHF förespråkar välja fett kött. Vad tror du?

01/12/11

Barfota i snön?

Barfotalöpning och snö, hur går det ihop? Inte särskilt bra tyvärr.En av poängerna med barfotalöpning är den ökade känsligheten i foten vilket ger en bättre och säkrare fotisättning. Snö och kyla riskerar att göra fötterna stumma och då förloras den känsligheten och skaderisken ökar. Förutom försämrad teknik så är det heller inte särskilt bekvämt att frysa om fötterna tycker jag… Springa barfota vill jag dock göra ändå så i väntan på varmare tider får löpbandet duga. I vanliga fall trivs jag inte så bra på löpband då jag vill springa ute i den tysta och vackra naturen, men som kompromiss för att hålla mina fötter starka så fick det duga idag. När jag ändå var på gymmet och omgiven av speglar och klockor så passade jag på att fokusera extra på min teknik. Vanligtvis strävar jag efter lita på och utgå ifrån min känslan men när jag hade speglarna framför blev det automatiskt så att jag fokuserad på tekniken och försäkrade mig om att armarna pendlade på ett avslappnat och effektivt sätt. Räknade på om hastigheten för fotisättningen var optimal gjorde jag också och som vanligt behöver jag öka hastigheten och minska ner på steglängden för att nå de optimala 180 stegen per minut.