Monthly Archives: april 2011

04/30/11

fotträning

Jag läser just nu en fantastik bok av danskan Helle Gotved som heter ”Moderna skor plågade fötter”. Precis som titeln antyder handlar den om hur skor fördärvar människor fötter på olika vis. Förhårdnader, plattfot, liktorn, hallux valgus, nageltrång och hammartår är problem som idag är så vanliga att man nästan tror att det är fenomen som hör foten till. Enligt Gotved beror dock dessa problem på felaktiga skor och jag är beredd att hålla med henne.

Förutom att förklara problemens uppkomst gör hon något som är ännu viktigare, hon lär ut hur man tränar sina fötter för att de ska återfå sin ursprungliga styrka, rörlighet och funktion.

En övning som jag börjat med är den som syftar till att få stortån tillbaka till sin ursprungliga plats. Om du tar en titt på dina fötter och spänner foten så att du ser lederna på fotryggen så ska varje led leda rakt ut till en tå. För den som burit skor har stortån oftast tryckts in mot de övriga tårna och leden har således böjts. Muskeln som ska hålla stortån i sitt rätta läge har också försvagats vilket i sin tur leder till en svaghet i fotvalvet då det är samma muskel.

Du hittar själv muskeln genom att ta tag i din stortå och dra den ut åt sidan så att leden rätas ut. Du kommer märka när stortån hamnar i sin rätta position. Känn nu i ditt folvalv och se hur en längsgående muskel i valvet nu är spänd. För att träna denna muskel kan du öva på att dra ut stortån till sin rätta position för att sedan släppa taget och med muskelkraft försöka hålla kvar tån. Om din tå precis som min genast åker tillbaka och kontakten med muskeln är lika med noll kan du göra övningen med foten i golvet. Sätt då foten i golvet och för ut stortån, släpp taget om tån och håll kvar med stöd från golvet.

Jag är superinspirerad att göra allt i min makt för att återfå ursprungligt starka fötter. Igår var jag ute och vandrade i terräng i 8 h och hade då barfotaskor på mig. Underbar känsla och underbar träningsvärk i benen idag. Ju mer jag sätter mig in i fotens anatomi och barfotafilosofin ju mer tar det emot att sätta på mig vanliga skor. ”Jaha nu tvingar jag tillbaka stortån i ett onaturligt läge igen” tänker jag och bygger samtidigt motivation för att använda barfotaskorna inte bara under skogspromenader utan även när jag ska till skolan eller fika med vänner.

04/28/11

föreläsning i Skara

Idag är ingen vanlig dag för idag fyller jag 25 år! och idag ska jag föreläsa i Skara om företagande. Vad kan väl vara ett bättre firande än att få prata om sig själv och sin passion? :) Tanken är att jag ska inspirera andra studenter som är sugna på att starta eget genom att berätta om min väg och vad jag sysslar med idag. På Drivhusets sida skriver de så här:

”Ursprunglig fitness – med rätt kost, rörelse och mental träning återfås den optimala styrkan och energin! Kom och lyssna på egenföretagaren Julia Ilke!

Julia driver företaget Naturligtvisare som anordnar kurser och föreläsningar inom Ursprunglig Fitness och LCHF-kosthållning, samt studerar coaching och positiv psykologi på Högskolan i Skövde. Hon berättar också om hur hon vågade tro och satsa på sin idé, vad som driver henne och hur hon ser på framtiden.”

 

04/27/11

Hur bra kan vi må?

Under våren har jag lett en yogakurs om fem tillfällen i Igelstorp utanför Skövde. I en gymnastikhall har kvinnor i blandade åldrar samlats och även om det dragit kallt från ventilationen så har känslan varit varm.

Idag var sista gången och förutom en bukett tulpaner har jag fått med mig fina minnen. Yoga är fantastiskt, jag har sagt det förut men det tål att upprepas. De flesta av deltagarna var nybörjare och trots det, eller kanske på grund av?, har effekterna av en dryg timmes yoga varannan vecka varit stora. Flera av dem vittnar om minskad stelhet i rygg och axlar, rörligheten har ökat och de sover bättre och om inte det är naturens medicin så säg!

Kroppen har en förmåga att läka sig själv eftersom kroppens grund är att vara frisk. Ofta förundras jag över hur mycket stryk våra kroppar tål innan den säger ifrån och blir sjuk. Gifter, dåliga arbetsställningar, dålig kost, för lite sömn osv är vardagsmat för många men ändå är vi relativt friska. Relativt bör dock betonas för kanske är det så att vi vant oss vid problem som huvudvärk, hjärtbesvär, cancer och magåkommor och ser dem som en  naturlig del av åldrandet? Hur friska och starka skulle vi kunna vara under de bästa förhållandena? Med tanke på hur snabbt kroppen återhämtar sig när vi väl ger den chansen, via t.ex. yoga eller kost så tänker jag mig att potentialen är stor. En yogaklass och människor mår bättre än de gjort på länge. En i grunden förändrad livsstil och hur starka och välmående skulle vi inte kunna vara?

04/26/11

barfotaträning

Att gå från skoklädd löpning till barfota är inte ett projekt som görs över en natt. Jag testade barfotalöpning några gånger under hösten 2009 men det var först ett år senare som jag bestämde mig för att satsa fullt ut. Den största skillnaden mellan vanliga skor och barfotaskor är att de sistnämnda helt saknar stötdämpning och stabilisering  Detta gör att fötterna måste vara starka nog för att själva hålla stabilitet och balans. Fotistättningen förändras också och istället för att sätta i hälen först landar man på framfoten. Att landa på framfoten är att föredra på många sätt, dels är det ett effektivare löpsteg och dels sker en naturlig stötdämpning vilket gör att belastningen på knän, höfter och rygg minskar kraftigt.

Med skor på fötterna avlastat fötter och vader med resultatet att dessa försvagas. Muskler som inte används försvinner och det gäller även fötterna. Att övergå till barfota kräver därför riklig styrketräning som förberedelse. Här kommer några tips hur hur du kan styrketräna dina fötter och vader.

- Gå barfota både inomhus och utomhus för att på ett milt sätt stärka fötternas alla små muskler och leder.

- Spreta med tårna så mycket du kan för att återfå tårnas rörlighet och smidighet.

- Knip med tårna som om du plockade något. Håll spänningen några sekunder och slappna sedan av foten.

- Häll ut innehållet i ditt pennskrin och flytta med hjälp av tårna på pennor av olika storlekar, suddgummin och andra småsaker. Jättebra övning för att stärka musklerna men framförallt för att förbättra koordinationen.

- Gå på tårna för att stärka och förbättra balansen i fötter och vader.

- Gå ut och lek ”inte nudda mark”. Hoppa alltså från sten till stubbe och känn hur fötterna får jobba.

När du övat på detta varje dag i någon vecka kan det vara dags att prova lättare löpning. Första turen bör inte vara längre än 1 km och om det känns bra kan man sedan öka med 10 % per pass. Tränar man 3 gånger i veckan kommer det att ta 4 veckor tills man är uppe i 3 km barfotalöpning. Efter det uppskattar jag att de flesta kan öka ytterligare så länge man fortsätter lyssna på sina fötter.

Personligen ökade jag min barfotaträning alldeles för fort. Tålamod har aldrig varit min starka sida men denna gång kostade det verkligen mer än det smakade. Efter bara några veckor sprang jag sträckor om 4-5 km och ett par gånger sprang jag närmare 1 mil. Resultatet har varit en ömmande högerfot och en gång där jag måst stödja på fotens utsida. Har kunnat jogga en del med skor men barfotalöpningen har i princip legat nere. Nu börjar det dock kännas bättre och under påskhelgen har jag släppt ut mina fötter på enklare barfotaträning. Det är svårt att med ord beskriva lyckan i att vandra barfota över solvarma mossor…

 

 

04/18/11

jajamensan fattas bara!

Jag ska på BootCamp! Har precis anmält mig till en 6-veckors kurs i Military Training med 3 träningpass i veckan. Vi börjar om en dryg vecka och jag anar att jag gett mig in på ett svettigt och tufft äventyr!

Military Training är träning utomhus inspirerad av, ja militärens träning. Som jag förstått det handlar det om funktionell träning med kroppen som tyngd, helt i anda med min stenåldersträning men istället för träd gissar jag att vi kommer klättra över plank och stället för stockar kommer vi väl lyfta och dra varandra. Det här ska bli så kul! Känner att jag behöver ny inspiration och så saknar jag gemenskapskänslan av att träna med andra. Inte för att jag inte älskar mina egna skogspass men variation skadar aldrig. Ser även fram emot utmaningen att följa en grupp och inte inneha ledarrollen för en gång skull :)

BootCampemn börjar i slutet av april men redan i kväll blir det gruppträning då jag och Klippan tänkte haka på ”Löparkvällar inför Göteborgsvarvet”. Jag ska visserligen inte springa varvet i år men träna med dem som ska kan man ju göra ändå.

04/14/11

skopropaganda i en tidning nära mig

Fick nya numret av magasinet Runners World idag innehållandes en skoguide. Sida upp och sida ner testas det skor utifrån stötdämpning och flexibilitet och det är sannerligen igen enkel vetenskap att ta sig igenom. Tur att det finns företag som forskar på fötter och tidningar som gör guider där de hjälper mig förstå mina fötters bästa!

Om det inte hade varit så att de hade fel! Urgh jag blir så irriterad på företagens ”vetenskap” om pronation hit och stötdämpning dit. Nike, Asics och alla skoföretag sysslar inte med vetenskap, de sysslar med marknadsföring och deras syfte är inte att göra mig till en bättre löpare utan att få mig att varje år köpa nya skor! Trots att jag vet detta går jag nästan på propagandan. Jag har läst vetenskapliga artiklar om barfotalöpning av forskare som Daniel Lieberman och Philip Hoffman och borde veta bättre! Fötterna är gjorde för att gå och springa barfota. Under evolutionens gång har barfota varit den enda alternativet och det är galet att tro att vi dels inte har fötter som klarar av att vara barfota och dels att tro att Nike på 30 år skulle klarat det som evolutionen i så fall inte skulle lyckats med på miljoner år!

Som tur är finns det forskning som bekräftar evolutionsteorin. Daniel Howell är en ”barfotaproffessor” som även skrivit en bok i ämnet. På hans sida barefootprof.blogspot.com  hittade jag de här bilderna som hans föregångare Philip Hoffman tagit. Se själva och gör en egen bedömning. Den första bilden visar ett par fötter som aldrig haft ett par skor på sig. De ser rätt starka och friska ut tycker jag…

Den här bilden visar ett par fötter som tillbringat största delen av sitt liv i skor.

Avslutningsvis en bild på en barfotafot till vänster och till höger en barnfot som använt skor i tre månader. Se hur skofoten förändrats på den korta tiden! Det är skrämmande hur stortån ändrat läge och redan formats som en sko, och det är skrämmande att notera att mina fötter är bra mycket lika den högre bilden :(

Som tur är, igen :) finns det hopp även för oss som vuxit upp med skorna på! Hur man gör för att återfå åtminstone en del av sina fötters ursprungliga styrka återkommer jag med i ett senare inlägg.

 

04/14/11

smaklöst sockerbehov

Illa jag mår illa. Om det är någon som undrat varför det varit tyst här ett par dagar så är det för att jag legat dubbelvikt i sängen sedan måndags natt. Kände mig svag redan under dagen men säg den trötthet som inte botas med en rejält träningspass ute i skogen, tänkte jag och drog med Klippan på träning. Et rejält träningspass med terränglöpning, björngång uppför backar, klättrade uppför branta klippsluttningar och mycket mer blev det. Det kändes bra tills jag vaknade tidigt under natten av ett illamående från h*vetet. Kräks gör jag dock inte. Det gör inte min mamma heller så det verkar som vi lyckats ärva en envis men väldigt oadaptiv antikräkgen. Av någon anledning kändes det mest lockade att ligga på köksgolvet så det gjorde jag. Hämtade täcket från sängen och låg sedan ute i köket på det kalla golvet. Någon yogaklass på gymmet den morgonen blev det inte…dagen ägnade jag istället åt fortsatt illamående och sömn och sedan dess har det sakta men säkert blivit bättre även om jag fortfarande mår illa, har huvudvärk, ont i magen och saknar aptit.

Det är aptiten jag tänkte komma till för mitt i allt elände kan jag inte låta bli att studera och fascineras av kroppen. Första morgonen ville jag döda alla som gav upphov till minsta matos. Det var som att mitt luktsinne var 100 gånger skarpare än vanligt och jag kände till och med lukten från maten inne i kylskåpet. Denna totala avsky mot mat har sedan övergått till ett intresse för allt vad snabba kolhydrater heter. Jag som i vanliga fall aldrig tänker på limpmackor, sylt, filmjölk,  juice, frukt, marmelad, pannkakor och nyponsoppa kan nu inte tänka mig äta mycket annat. Plötsligt vill jag bara äta smaklös mat som ger snabb energi. Allt vad kött, ägg, fett, grönsaker heter får det att vända sig i magen på mig. Spännande, är det inte?! Antar att min kropp behöver snabb energi och inte har råd att ta energin det krävs för att smälta kött och ägg. Funderar också över den mentala aspekten och om längtan efter mat jag åt som barn egentligen är en längtan efter den trygghet som fanns när man var liten?

Till lunch idag åt jag i alla fall fil med banan och blåbär och Hönökaka med smör och skivad banan. Om det var gott? Ja om det var! Helt otroligt att vitt bröd kunde vara så gott! haha min kropp är upp och ner just nu men den säger i alla fall tydligt vad den vill och inte vill och jag har inget annat val än att lyssna och följa med, hur tokigt jag än tycker det är med sockermat.

 

04/8/11

skillnaden på kött och kött

Jag har idag lagat den första grytan av naturbetesköttet vi fick hem i helgen från Sörosets gård. Nu hann vi tyvärr sätta i oss hela grytan innan kameran nådde fram så bildbevis på undret finns inte. Berätta ska jag dock för hujeda mig vilken skillnad det är på kött och kött! Jag ser mig fortfarande som en tämligen ny köttätare efter de tio åren som vegetarian. Att köpa 16 kg kött var därför ett stort steg och att idag tillaga de första grytbitarna kändes utmanande. Sega, torra köttbitar är ju bland det värsta som finns och tyvärr så har mina grytor hittills brukat bestå av en alldeles för stor del just svårtuggade muskler. Men icke dagens gryta! Köttet var så mört att en barn utan tänder skulle kunna ätit det, nåja nästan i alla fall. Att det skiljer i kvalitet mellan mamma Scans kött och naturbeteskött råder det ingen tvekan om! Prova själv och känn skillnaden!

Någon bild på den ubergoda grytan finns som sagt inte men receptet kan jag dela med mig av.

Julias roségryta, 2 port

400 g grytbitar från nöt (ekologiskt naturbeteskött så klart!)

2 stora morötter

1/2 purjolök

2 små gula lök

3 vitlöksklyftor

1, 5 dl grädde

2 dl vatten

1 msk tomatpuré

2 msk tamarin

3 lagerblad

rosépeppar

timjan

salt

50 g smör

2 msk gräddfil

Bryn grytbitarna i smör och lägg sedan över dem i en kastrull. Slå på grädde, vatten, tamarin, kryddor och tomatpuré och låt puttra på svag värme.

Hacka lök, purjo och morot i lagom bitar och stek lätt i smör.

När köttet kokat på svag värme i ca 30 min, tillsätt då grönsakerna och pressad vitlök. Låt småkoka i ca 10  min till. Smaka av och servera grytan med en klick gräddfil.

Denna gryta var alltså bland det godaste jag ätit på länge och med tanke på hur ofta jag äter och hur god mat jag lagar är det ett högt betyg! :)

 

04/7/11

grannar som jag känner

Jag har precis flyttat till en två tillsammans med min pojkvän. Förra gången jag flyttade var det till en egen etta i en ny och främmande stad. Inför den flytten skrev jag en vision om mitt nya liv som student och en punkt var att jag ville känna mina grannar. Jag ville veta vilka som bodde vägg i vägg med mig. Jag ville ha någon att fråga om hjälp. Jag ville känna mig trygg i min portuppgång. Jag ville ha någon att småprata med och kanske till och med få bjuda över på en kopp te. Efter drygt 1,5 år i den lägenheten kan jag konstatera att jag inte har den blekaste anining om vilka som bor bakom 10 av de totalt 12 dörrarna. Två dörrar har jag alltså tagit mod till mig att knacka på. 2 av 12 på 1,5 år! Kontakten med dessa två grannar har på intet sätt varit nära men ändå har den betytt mycket för mig. Längtan är stor och då räknas även det lilla väldigt mycket.

Är det inte anmärkninsgvärt hur dåligt vi känner våra grannar. Jag tror inte det gäller bara mig när jag säger att det finns en längtan och ett behov hos oss att känna våra grannar. Om inte ett behov så i alla fall en tanke om att det kunde vara trevligt att veta vilka som gömmer sig bakom de stängda dörrarna. Trevligt och kanske även bra att veta att det finns någon som kan vattna blommorna? Tryggt att veta att barnen har någon att fråga om hjälp när man själv inte är hemma? Praktiskt att ha någon att låna smör av? Roligt att ha någon att säga hej till? Meningsfullt att få förvara en extranyckel om grannen låser sig ute? Engagerande att plötsligt känna att man bryr sig om mamman med de tunga matkassarna ett ge henne ett handtag?

Jag skulle vilja leva ett liv där jag känner mina grannar. Faktum är att jag vill ta längtan ännu ett steg och säga att jag vill ha grannar som jag känner. Mina syskon ska vara mina grannar så att våra barn kan leka och vi kan hjälpas åt med vardagssysslorna. Mina föräldrar ska finnas i närheten så att jag kan ta hand om dem och de kan ta hand om mig. Mina vänner ska när som helst kunna komma förbi och dela en tanke och en kopp kaffe.

När jag uttrycker denna längtan får jag oftast starkt medhåll och entusiastiska leenden tillbaka. Drömmarna väcks och inre bilder skapas av stora bondkök, havsutsikt, glada barn i stickade sockor… tills verkligheten kommer ikapp och samtalet avslutas med att ”nej här kan man ju inte stå och drömma, hej så länge”.

Är det bara en dröm? Jag vägrar att acceptera det. Människan har genom hela evolutionen levt i byar och mindre grupper så sett till historien är min dröm ingen dröm utan det enda sättet att överleva på. På många platser världen över är det fortfrande det självklara sättet. Att leva som vi gör i Sverige idag, det är vad som borde ses som verklighetsfrämmande!

Så hur tar jag ansvar för detta urmänskliga behov? Knackar jag på hos mina nya grannar och säger hej? Sätter jag ”i närheten av min familj” på kriterielistan när jag planerar var jag ska bo i framtiden? Talar jag om för mina vänner hur otroligt gärna jag skulle vilja att vi bodde åtminstone i samma stad även sedan vi lämnat studentstaden? Det tål att tänkas på och tänka ska jag.

Hur skulle du vilja bo om du fick välja helt fritt? Om du tänker att du inte får eller kan välja fritt, varför är det så och är det verkligen helt sant?