Nytt rekord igen! Igår sprang jag över 13 km och så långt har jag aldrig sprungit i tåskor!!! Wow alltså

I juni slog jag rekord med 11 km och kring midsommar slog jag hastighetsrekord när jag sprang 8 km i 5 min 35 sek/km tempo. Löpning går bra nu med andra ord
Hur kändes det då att springa 13 km i tåskor utan vare sig dämpning, tjock skyddande sula, stabilitet och alla andra finesser vanliga löparskor har?
Det kändes sådär… Både bra och dåligt. Allt det braiga med barfotalöpning har både jag och andra skrivit om, men kort och gott handlar det om att vi är gjorda för att springa och att skor mest förstör vårt naturliga rörelsemönster. När foten är barfota förändras vår löpstil jämfört med när vi har skor på oss och löpningen blir både lättare, snabbare och mjukare för lederna.
Det mindre bra är att jag får ont i sulorna av långa pass på asfalt. Det konstiga är att jag bara får ont i höger fot vilket får mig att tro och hoppas att det kan vara något i min löpstil som gör att jag får ont. Vore det enbart asfaltens fel borde jag ju få ont i båda fotsulorna?!
En sak jag märkte igår när jag sprang var att smärtan minskade ju mer jag landade med foten under kroppen. Ju längre framför kroppen foten landade ju ondare gjorde det. Landning långt fram beror på långa kliv och det vet jag sedan innan inte är bra. Det optimala är att ta 180 steg per minut och då blir steget genast kortare och vi landar med foten under kroppen snarare än framför.
Jag trodde jag redan sprang med korta steg men uppenbarligen tål min teknik att förbättras. Ska prova att korta steget ytterligare och se om det hjälper. Hade jag inte fått ont i foten igår hade jag kunnat springa längre
Varför springer jag då alls när det gör ont? En bra fråga som jag ställde mig själv när jag sprang som bäst och foten ömmade. Å ena sidan var jag rädd för att skada mig och tänkte därför att jag borde sluta springa ögonblickligen, men å andra sidan ville jag testa hur ont det kan göra men att jag ändå klarar av att springa. Jag kände på mig att smärtan var av det slaget att den skulle gå över med lite vila och därför fortsatte jag. Smärta må göra ont men den är inte alltid farlig och jag ser en poäng i att lära känna min kropp och kunna skilja på olika typer av smärta.
Idag känns fötterna helt återställda och jag har inte ens träningsvärk i vaderna! Det är helt otroligt! Hittills har alla mina barfotapass resulterat i grym träningsvärk men nu känns det ingenting. Kroppen är då konstig ibland…