11/30/11

med kroppen och huvudet i stressad obalans

Är det bara jag som efter en hel dags görande har svårt att slappna av? Jag har idag haft min sista coachingsession under utbildningen, jag har lämnat in rapporter och skrivit artiklar. Tangenterna har gått varma och så även mitt huvud. Nu är jag dock klar och jag borde kunna pusta ut och njuta av att klockan bara är tidig kväll men min kropp verkar tro att jag fortfarande har massor av livsviktiga saker att göra för jag flänger bara stressat runt i lägenheten. Diskar lite, surfar lite, plockar lite- bara något som lurar mig att jag gör något viktigt. Pust! Att kroppen drivs av ett gammalt maskineri råder det ingen tvekan om. Jag fattar att jag klarat av dagens att-göra-lista men kroppen verkar tro att den är i fortsatt livsfara. Kanske borde jag ge mig ut och springa ett varv för att förbränna stresshormonerna men de blöta skorna och blåsan på foten efter gårdagens pass låter just nu som väldigt bra ursäkter.

Kanske bara ska lägga mig under en filt och andas lite. Låta kroppen fatta vinken om vila i sin egen takt.

11/29/11

LCHF-blodpudding

Jag älskar blodpudding! När jag var vegetarian drömde och tänkte jag allt som oftast på blodpudding så när jag började äta kött igen trodde jag att blodpudding skulle vara en stapelvara hemma hos mig. Tyvärr blev det inte så då blodpudding visade sig innehålla både mjöl och socker :( En sockerfri variant har jag dock hittat så den äter jag ibland trots mjölet. Så kom jag på att man borde kunna göra egen blodpudding, eller varför inte sådan där blodpalt som Emil välter i ansiktet på sin pappa? Leverpastej, korvar, blodpudding- det är mat de flesta nog glömt att man en gång i tiden faktiskt gjorde från grunden hemma i köket. Leverpastej har jag gjort med lyckat resultat och igår när jag hittade fryst nötblod i affären slog jag till och köpte en liter.

Både blodpalt och blodpudding innehåller visserligen mjöl men jag tänker att det borde gå att använda kokosnötsmjöl, är det någon som testat? Jag kommer att testa i helgen och låta er veta hur det gick. Hoppas hoppas det blir bra och gott! Hittade ett recept på blodpalt som verkar lätt att och göra om så att det blir LCHF-vänligt och glutenfritt.

Att äta blod förresten… många tycker det är äckligt men själv tänker jag att det är bra att ta tillvara på hela djuret och att idén om att blod är äckligt är kulturellt betingat och inte har något att göra med blodet i sig. Massajerna sägs också dricka en blandning av blod och mjölk och de är ju minst sagt friska och starka.

11/27/11

jag har nära till allt

Ett vanligt argument för att bo i stan är att man då ”har nära till allt” och att ha det är självklart bra. Eller? Vill jag ha nära till allt och vad innebär detta ”allt” egentligen? När jag besöker en större stad så verkar detta ”allt” vara caféer och snabbmatsrestauranger i överflöd, specialbutiker för alltifrån mobiler till dricksglas, trafikerade gator, okända ansikten och reklamaffischer. Visst finns det mycket trevligheter i städer också, som bibliotek, konsertarenor, parker och bra butiker men det jag ifrågasätter är att ”allt” förknippas med konsumtion, snabba möten och resor. Hur blev det så? Varför dras så många till boenden som har nära till allt om är att inte vara hemma? Varför vill vi så gärna ses på caféer istället för hemma i köket? Varför dansar vi på uteställen istället för med grannarna? Varför lever vi åra liv utanför våra hem? Vad är det vi letar efter när vi ger oss ut i stadens smörgåsbord av möjligheter?

Jag tänker att man vill ha nära till allt när man inte är säker på sina värderingar och inte vet vad ”allt” skulle innebära för en själv.

”Allt” för mig är nära relationer, skog att vandra i, sjöar att bada i och åka skridskor på, tid för att verkligen mötas, mys framför en öppen eld, tillgång till närproducerad och bra mat och ja även närhet till det kulturliv som nästan alltid återfinns i städerna. Jag har funderat mycket över mina värderingar och känner mig säker på vad jag vill ha nära till. Att handla utifrån den medvetenheten är lätt och lugnet inom mig stort för jag vill inte ha nära till ”allt” jag vill ha nära till det som är viktigt för mig.

Vad innebär ”allt” för dig och vad vill du egentligen ”ha nära till”?

11/27/11

dröm blir verklighet

Här ska jag bo! Budgivningen blev klar i fredags och det var inga mindre än jag och min Klippa som vann. Svårt att förstå att det är sant men samtidigt så visste vi att vi skulle bo där så fort vi såg annonsen… mentalt har vi redan flyttat in men det är först i maj som vi gör det på riktigt. Fem månaders väntan och min inspiration och längtan bara måste få utlopp under den tiden så därför klipper jag ut bilder från tidningar som ger mig en känsla för hur jag vill att vårt liv ska te sig där. Jag känner på mig att livet ute på landet kommer göra oss och mig gott. Julia på landet och ute i naturen är mycket lugnare, tryggare, gladare, självsäkrare, varmare och mer kreativ jämfört med den Julia som lever studentliv i stan och ofta känner sig lite låst och instängd… med det fina är att jag känner att ”på landet Julia”  vaknat och redan nu tar plats med sin trygghet och glädje.

En dröm men ändå verklighet för jag ska alltså bo ute på landet med min Klippa… både jag och Klippan är stadsbarn så det är nog tur att vi bara hyr en lägenhet i ett hus för skulle takpannor eller något behöva bytas skulle i alla fall jag stå handfallen. Nu får vi det bästa av två världar och kan njuta av allt det som ett liv i hus på landet innebär men slipper mycket av ansvaret det också innebär. Helt underbart!

 

11/25/11

100 år av händelser

Snart bär det iväg till Uppsala där jag i morgon ska träffa mina högstadiebästisar. För första gången på snart 10 år ska vi samlas allihop igen och jag ser fram emot det så mycket! Till skillnad från många andra trivdes jag riktigt bra på högstadiet och det tack vare de 9 tjejer som jag ska få återse i samlad trupp i morgon. 10 tjejer och 10 år betyder 100 år av händelser att prata oss igenom :)

Dagens reslunch har tillagats nu på morgonen och det vattnas i munnen redan nu. Älgfärsbiffar kryddade med senap och timjan. Mums att äta bara som de är. Gott luktar det också, så gott att Klippan nyss vaknade. Att äta stenåldersmat på tåget tyckte jag länge var jobbigt. När de andra passagerarna dricker yoghurt och äter ostmackor sitter man där med sina biffar eller ägg som ska skalas. Kladdigare och ofta med doftrikt och jag har alltid känt blickarna på mig. Kanske har jag mognat eller bara accepterat mitt öde som biffätaren på tåget men jag tror faktiskt inte jag bryr mig så mycket längre. Skönt. Nu är det dags att fara.

11/23/11

minnen av trasiga löparfötter

Lite annat än budgivning och inredning har faktiskt diskuteras under de dagar vi bott hos min syster :) Bland annat visade syrran mig den här bilden…

…tagen sommaren för 3 år sedan då jag sprang några mil i veckan med vanliga löparskor. Min fot är den till höger på bilden och blåa naglar som ömmade och sedan lossnade hörde till min vardag. Varför syrrans fot är så tillknycklad minns jag inte. Förutom blå naglar hade jag också allt som oftast blåsor i fotvalvet samt hälar som var så torra att de fick självsprickor. Dåliga fötter tänkte jag då. Dåliga som inte klara av den mängd löpning som jag vill. Att det var skorna det var fel på föll mig aldrig in för skorna var designade för löpning, utprovade i butik och jag hade betalat mycket för dem.

Suck. Så lurad jag var.

Inte var det mina fötter det var fel på utan det var skorna som tryckte och klämde så att både naglar, hälar och hud tog styrk. Tacka vet jag barfotalöpning. Visserligen inte alltid en dans på rosor det heller men smärtan som barfotaskorna ger upphov till är i alla fall av den uppbyggande sorten.

11/23/11

budgivning pågår

Inte mycket ursprunglig fitness just nu för det ända jag kan tänka på är att budgivningen nu startat på den lägenhet i ”Bullerbyn” som jag och Klippan bara ska ha! Chanserna för vår del ser goda ut men man ska ju inte ropa hej..! Svårt dock att inte skena iväg i fantasin så i bilen hem idag pratade vi av oss om allt vi längtar efter att få göra och uppleva när vi flyttar dit. Om vi verkligen vinner budgivningen kommer jag att fullt ut tillåta mig att fantisera och längta och på en vägg här hemma kommer jag sätta upp stora papper att fästa drömmarna på. Att hålla drömmar inom sig är jobbigt men att låta dem komma till uttryck via en visionboard är bara härligt och inspirerande. Med ett tydligt och levande mål framför sig blir det också så mycket lättare att ta sig an vägen dit. Att plugga till omtentan i statistik känns inte alls kul men tanken på att det tar mig närmare målet att vara klar med min utbildning och bo ute på landet gör det helt klart lättare. Leva i nuet ja visst men att ha ett ankare fast förankrat i framtiden är inte helt fel det heller!

11/22/11

brunsåsdricka

Man vet att man är LCHF:are när man häller älgstekens brunsås i ett dricksglas! Gott!

20111121-233948.jpg

11/20/11

barnslig visdom

Att tillbringa dagen med mys, bus och lek varvat med lägenhetsvisning och lite mera bus är inte helt fel! På bilden är det disco som gäller och jag dansar så gott jag kan sittandes i soffan med lille Iwan i knät. Storasyster Antonia är det fart i hela tiden och under dagen har hon bland annat nästan lärt sig göra bakåtkullerbyttor, målat sig själv i ansiktet med tuschpenna, friat till min Klippa samt berättat om när mormor lagade mat med huvudet i grytan?!

Vad är det egentligen barn har men som vi vuxna saknar? energi och fantasi ja visst men framförallt en tro på sig själva som aldrig sviker. Antonia talar för visso inte alltid sanning då hon har en tendens att blanda händelser från sagoböckerna med verkligheten men när hon tittar på oss och frågar hur länge vi stannar, om vi inte kan bo här jämt, om hon får somna i vår säng eftersom vi är så mysiga och när hon plötsligt låter hennes mamma och mig veta att hon ”inte kan låta bli att älska oss” ja då insuper jag hennes självklara kärlek och inspireras av den klarhet med vilken hon ser på världen.

Å så var det det där med lägenhetsvisningen också. Lägenheten i flerfamiljshuset i Bullerbyn ute på landet. Mentalt har vi redan flyttat in och i veckan som kommer avgörs det om det blir vi som för göra det i praktiken också…spännande!

11/18/11

på besök i framtiden

I morgon åker jag och Klippan på ”besök i framtiden” och det är något vi verkligen ser fram emot! Besök i framtiden innebär i praktiken att vi ska på visning av lägenhet i ett flerfamiljshus ute på landet utanför Norrköping, spana in naturen och omgivningarna, undersöka Norrköpings kulturliv genom att gå på föreställning med streetdance till klassiska musik samt besöka potentiella arbetsplatser. Intensiva dagar kommer det bli men mest massor av spännande framtidsdrömmar som förhoppningsvis efter denna helg kommer vara lite närmare verkligheten… Får se hur mycket jag hinner blogga men blir det tyst här så vet ni vad jag pysslar med :)