12/31/11

visioner för 2012

Det är inte många timmar kvar på året 2011 och det är hög tid att rikta blicken mot året som väntar.

Mitt motto för 2011 var ”In Sane- Det är inte friskt att vara normal så länge samhället är sjukt”. Fokuset låg på att våga gå utanför min bekvämlighetszon och göra saker utan att lägga så stor vikt vid tankar om hur svårt, läskigt eller jobbigt något är. I praktiken ledde det till att jag arrangerade kurser i Ursprunglig Fitness, jag var med i radio och tidningar och jag lämnade gymmet och gav mig ut i skogen för att klättra i träden. 2011 var året då jag tog mera plats och genomförde flera yttre förändringar i mitt liv.

2012 vill jag rikta blicken lite mera inåt. Jag ser fram emot att flytta ut på landet, plugga spännande distanskurser i spädbarnspsykologi och evolutionslära samt att vara mycket ute i naturen och tillsammans med människorna som är viktiga för mig.

Träningsmässigt kommer mitt fokus fortsatt att ligga på att inte räkna antalet pass, minuter eller kilometer utan istället hålla fokuset på känslan och glädjen. För mig är det viktigt att röra på mig varje dag men om det sker via löpning, att jag lyfter några stenar i skogen eller jobbar i trädgården spelar mindre roll. Jag vill sluta träna och börja röra på mig. Jag vill integrerar träning och rörelse som en enkel och naturlig del av mitt liv. När jag fokuserar på denna rörelseglädje vet jag att jag kommer ”träna” dagligen. Jag kommer springa långt, lyfta tungt och böja djupt, det kommer bli svettigt men framförallt himla roligt och skönt.

2012 ger jag mina inre drömmar en chans att växa. 

Vilket är ditt motto för året som kommer? Vad längtar du efter? Hur ser ditt liv ut nästa nyår om du följt den drömmen?

12/31/11

drömlik frukost

Ägg i all ära men ibland är vill jag ha något annat till frukost. Att vispa 1/2 dl grädde och sedan tillsätta 1 bruk kesella och blåbär blir gudagott!

12/30/11

brinnande löparglädje

Jag älskar att springa! Varenda gång jag kommit av mig i min löpning och sedan kommer igång igen undrar jag hur det är möjligt att tappa lusten för löpning för det är ju så underbart! Den här veckan har jag varit ute och sprungit 3 gånger och nu senast i kväll avverkade jag drygt 8 km. Hade gärna sprungit dubbelt så långt med det kändes lite konstigt i vänster fot och eftersom jag vet hur lätt det är att skada och överanstränga sina fötter, som under alldeles för många år försvagats av skor, tar jag det säkra före det osäkra. Springer heller i morgon igen än skadar mig så att jag inte kan springa på flera veckor.

Förutom att löpning ger endorfinkickar och frisk luft så har man ibland även turen att få se vackra fenomen på stjärnhimmlen. I kväll såg jag ett rött och oranget flammande klot med ojämna kanter som jag inte alls vet vad det var. En googling ledde mig till den här bilden från tidningen Södermanlands Nyheter. Tyvärr fick jag inte heller där svar på vad för fenomen det rörde sig om men vackert var det i alla fall!

 

12/29/11

kärlekens roll i hjärnans utveckling

Vad är väl bättre än att gå till biblioteket och samla på sig en del av vårens kurslitteratur för att sedan mysa ner sig i fåtöljen och sträckläsa?! I vår ska jag läsa 15 hp Spädbarnspsykologi och jag har börjat med Kärlekens roll av Sue Gerhardt.  Även om jag självklart är partisk i frågan vill jag påstå att det är en bok som föräldrar och alla som arbetar med barn borde läsa.

Jämfört med andra däggdjur så föds människan outvecklad och först när vi är 1 år gamla kan vår mognad jämföras med hur mogna andra däggdjur är redan vid födseln. Detta är självklart en relativ jämförelse för människans hjärna är ju långt mycket mer utvecklad är andra djurs.

Det intressanta är dock att människans hjärna tillskillnad från andra djur utvecklas som mest utanför magen och då under starkt påverkan av omgivningen. Detta är förklaringen till att människor är i så stort behov av bra relationer för att vi ska må bra. Ett extremt exempel är barnhemsbarn som utan närhet dör eller får permanenta hjärnskador i brist på den stimuli som krävts för att deras hjärnor ska utvecklas. Ett mindre extrema exempel och som är av mer nytta för oss att veta är att vår känslomässiga grundnivå läggs under vårt första levnadsår. Vilka känslor som blir normala för barnet beror på relationen till de vuxna barnet har omkring sig och med en deprimerad mamma kommer normaltillståndet även för barnet att bli lågt och barnet kommer få en hjärna som är deppigare jämfört med ett barn vars mamma är glad och möter barnet med glädje. På bilder från hjärnscanning har man sett en lägre aktivitet i vänster frontallob hos barn vars föräldrar är deprimerade och det är aktivitet där som förknippas med glädje och stresstålighet.

Sammanfattningsvis kan man säga att barnets hjärna under det förstå året utvecklas i relation till sin omgivning. Är det en deppig och känslokall sådan formas barnets hjärna till att bli likadan och det kommer onekligen påverka barnet resten av livet.

Detta lägger stort ansvar på föräldrar och andra vuxna i barnets omgivning men det är också ett ansvar jag tycker att man ska ta om man vill sätta ett nytt liv till jorden. Jag hoppas att få jobba med frågan en dag och stödja föräldrar som inte förmår möta och knyta an till sitt nyfödda barn.

12/29/11

barfotateknik

Idag kommer det blir rullbandslöpning utomhus. Det blåser något helt enormt så jag gissar att jag i bästa fall kommer stå kvar på samma plats när jag ger mig ut och springer.

Att springa på samma plats som man gör på ett rullband eller i stark motvind :) versus att springa så att man förflyttar sig framåt skiljer sig teknikmässigt. Vid barfotalöpning framåt den muskel som fäster under stortån och går längs fotvalvet bak i hälen jobba ordentligt. Mycket av kraften i frånskjutet kommer alltså från stortån, vilket skiljer sig från skolöpning eller löpning på rullband. På rullband behöver man inte skjuta ifrån eftersom det är bandet som rör sig och jag bara behöver lätta från bandet. Med vanliga löparskor hindras fotens muskler från att arbete, trygga de är i skons stabilitet och stötdämpning.

Fotvalvet utmanas också i barfotalöpningen då fotens naturliga stötdämning sker via fotvalvets sammanpressning vid varje nedslag. Med vanliga skor vilar fotvalvet ofta mot en uppbyggnad i sulan och för att kompensera detta har skon försetts med en stötdämpande häl. Skons tekniska stötdämpning som utvecklats under 50-60 år kan dock aldrig slå fotens uppbyggnad som utvecklats under miljoner år. Foten är gjord för att springa och skorna är till för att skoföretag ska tjäna pengar. Eller som Leonardo da Vinci sa ”The human foot is a masterpiece of engineering and a work of art”.

12/27/11

asfaltslöpning med five fingers trek sport

Mina nya Five Fingers Trek Sport som jag beställt från USA kom idag och jag var inte sen att sätta dem på fötterna och ge mig ut. Underbart! Sprang en dryg halvtimme och mestadels på grusig asfalt men inte fick jag ont i sulorna för det! Har börjat tröttna lite på löpbandet vilket varit mitt underlag senaste tiden då skogen varit för blöt och kall för att jag ska vilja springa bland mossorna. Med Trek Sport kommer jag kunna springa utomhus på grusiga vägar och stigar utan att få ont. Hoppas bara det inte kommer en köldknäpp nu för jag vill springa mera!

12/27/11

2011- ett naturligt vist år

Snart är året 2011 slut och jag ser tillbaka på året ur ett Naturligtvisare-perspektiv.

Naturligt visa höjdpunkter under året 2011:

- Jag startar mitt företag Naturligtvisare och börjar blogga. 10 månader efter första inlägget har jag haft 11000 besök!

- Medverkar i radioprogrammet Kropp och Själ i P1 och berättar om min naturträning.

- Jag köper 16 kg ekokött direkt från en gård.

- Kastar ut teflonpannan och använder nu bara gjutjärn.

- Barfotalöpningen tar fart under våren. Tyvärr skadades jag i mars men i juni springer jag 3,7 mil under en vecka!

- Under sommaren delar jag med mig av 10 övningar för starka fötter.

- Jag medverkar på kursgårdens LCHFNolaskogs omtalade barnkurs. Två kurser i Ursprunglig Fitness planerades men ställdes in då antalet anmälda var något för få.

- I juli har Ica Kurriren ett reportage med mig om att träna med skogen som sitt gym.

- Tidningen Må Bra följer med mig ut i skogen. Reportaget kommer att publiceras i maj 2012 så håll utkik!

- Läster kursen Evolutionär Medicin I under hösten på distans via Kristianstads Högskola. Kanske den kurs jag engagerat mig mest i under hela studietiden, så spännande!

- Coachar mina första riktiga klienter. Jag är så tacksam för att få jobba som psykologisk  coach!

Föreläser om Ursprunglig kost och Evolutionär medicin på folkhögskolan Biskops-Arnö i novermber.

- Säger hej då till PET-flaskor i december och dricker nu enbart ur aluminiumflaskor gjorda för att återanvändas.

- Gör min egen LCHF-blodpudding från grunden.

- Köper del i flerfamiljshus ute på landet. Inflyttningen är i april 2012 och vi längtar!

 Sammanfattningsvis har 2011 präglats av framåtanda och ett lekfullt letande efter vad Ursprunglig Fitness betyder för mig i praktiken.

12/25/11

jag äter vad jag vill

Jag har precis kommit in från en lååång promenad uppe på Billingen. Gick lite vilse och snurrande runt i skogen men som tur är finns det en radiomast uppe på berget att orientera sig efter så efter nästan 2 h rask promenad hittade jag tillbaka till spåren igen.

En sak som slog mig var hur otroligt många andra det var som var ute och gick! Billingen må vara populärt men så här många promenerande sällskap har jag aldrig stött på. Kanske är det den lediga dagen som fått alla att ge sig ut? Kanske är det julmaten som måste förbrännas? Jag hoppas på det förstnämnda men undrar om inte det sistnämnda är troligare och på tal om julmatsångest tänkte jag dela med mig av min ångestfria matfilosofi.

Min matfilosofi är att jag äter det jag vill. Regeln är särskilt användbar vid fester och högtider då risken ökar för inre bråk mellan vad man tycker att man borde äta och vad man  tror sig egentligen vilja. Bordet kanske säger ”julskinka och grönkål” medan viljan säger ”hela Alladinasken”.  En hel chokladask tror jag dock bara man vill äta så länge det är förbjudet men genom att tillåta sig att äta vad man vill minskar den spänningen. Istället för att krampaktigt antingen låta bli allt man anser är onyttigt eller frossa hämningslöst eftersom det bara är jul en gång om året satsar jag på att känna efter och söka efter den mat som ger mig njutning. Jag äter vad jag vill och jag vill äta det som får mig att må bra både i kroppen och själen.

Att det innebär en stor frihet att fokusera på njutning är självklart men det innebär också ett ansvar. När jag äter det jag vill betyder det att jag verkligen äter det jag vill och då krävs det att jag kan känna efter vad jag vill äta och hur mycket. Det enda jag undviker av princip är socker. Socker ”vill” de flesta alltid äta eftersom socker ger hjärnan en så härlig kick.  Lite socker kan jag äta om jag gör det tillsammans med annan mat men större mängder vet jag slår ut min känslighet och förmågan att känna efter vad jag mår bra av på riktigt.

12/21/11

loppisklappar

20111221-171907.jpg
I år har jag åtta julklappar att ge bort och av dem är sex stycken köpta på loppis, en har jag gjort själv och den sista är något att dricka så då har jag lyxat till det med en ny flaska. Eller ny och ny, flaskan har ju faktiskt lagrats i 12 år :)

Att handla på loppis är annars helt min melodi. På loppis får man unika saker till bra priser och en något mer hållbar konsumtion. Har en sak hållit i tiotals år resonerar jag även som så att kvalitén måste vara rätt bra och att den säkert även ska hålla för min användning. Med nya saker vet man aldrig så noga tycker jag för en ny cykel går ofta sönder inom ett år, nytt porslin naggas lätt och tröjorna tål sällan flera tvättar.

I morse satte jag mig på tåget till Uppsala och alldeles strax ska jag gå över till min far och lillebror för att umgås med dem samt för att vi ska prata ihop om oss köttbullarnas vara eller ickevara på julafton eller något i den stilen. Julfirandet i år kommer inte att blivit riktigt som det brukar men jag njuter av att byta miljö för några dagar och bara vara.

12/21/11

socker, kontroll och raderade inlägg

Häromdagen skrev jag ett inlägg som uppenbarligen störde några läsare. Jag valde efter att ha läst de mer eller mindre genomtänkta kommentarer att ta bort inlägget då jag insåg att jag inte formulerat mig tydligt och bra nog. Det jag skrev var bl.a. att sockerätande för mig var att skratta åt döden och att läsare reagerar på det kan jag förstå då jag skrev det med en ganska glättig ton och utan djupare förklaring. Min mening var dock inte att vara glättig utan poängen var att på en enkelt sätt beskriva min upplevelse av att ha handlat tvärtemot en stark känsla.

Jag har och har alltid haft en stor dödsrädsla och jag kan inte förneka att mitt stora hälsointresse delvis är ett sätt att hantera den ångesten på. Jag vet att jag kommer att dö men om jag i alla fall gör mitt bästa för att leva länge så håller det dödstankarna på avstånd. Hur bra jag än försöker kommer jag dock att dö en dag och det är något jag behöver lära mig att acceptera och inte bara undvika tanken på. Om jag accepterar döden accepterar jag även det faktum att jag inte har kontroll över mitt liv och för mig som alltid varit självständig är det svårt. Jag vill gärna tro att jag har kontroll över mitt liv och särskilt under mina tonår styrde jag mig själv utifrån denna syn. Sedan dess har jag dock insett att jag varken har eller vill ha kontroll på allt. Livet handlar inte om att vara bäst, veta bäst, äta bäst eller springa bäst. Att äta onyttigt är för mig att konkret släppa den kontrollen. Att äta en kaka är att välja att hellre njuta av nuet än att fokuserar på morgondagens hälsa. Att göra något som jag vet försvagar min hälsa är att säga till mig själv att det är ok att jag ska dö.

Även detta inlägg kommer kanske provocera för döden och socker är känsliga ämnen inte bara för mig och inte bara på det sättet jag nyss beskrivit.