Monthly Archives: januari 2012

01/31/12

länkkärlek

Nä hörrni, jag mår fortfarande inte bra och det är inte roligt längre! det har i och för sig aldrig varit roligt att inte ha aptit och sedan inte få behålla den mat man ändå äter…

Det är inte mycket jag orkar ta mig för idag utan jag ligger mest i sängen under en tjock ullfilt och väntar på bättre tider. Det positiva i kråksången är att jag för det första ser på URs serie En giftfri vardag med inspelade föreläsningar om vad kemikalierna vi människor skapat ställer till för problem. Jag tycker att det blir extra intressant när det handlar om kemikalier som är störande på vårt hormonsystem.

Den andra positiva är att jag hinner läsa den fantastiska bloggen Vilda barn (f.d. Höstlycka). Maria lever med man och son i norra Norge och hon skriver så klokt! Spana in de här inläggen:

Om gränssättning

Unschooling

Vad är naturligt och ursprungligt?

 

01/30/12

längtar efter riktig mat!

Det måste vara maginfluensa jag åkt på..! Efter flera dagars extremt illamående och tarmar som mått allt annat än bra säger Klippan att det går maginfluensa just nu. Jag som aldrig är magsjuk hade inte tänkt tanken innan hur konstigt det än kan låta. Det måste vara något med överlevnadsinstinkten som gör att man kan inbilla sig att ”det inte är så farligt och säkert snart går över” så länge man inte har ett namn på åkomman.

Efter över fyra dagars illamående och tarmar helt ur led är jag lite piggare nu i alla fall och har lyckats plugga intensivt i 6 h. I kväll tror jag att jag ska försöka med ett pass Flowyoga även om magen knorrar oroväckande just nu… Min kropp vill röra på sig men jag har inte orkat mer än lååååångsamma och korta promenader.

Jag längtar också efter att känna riktig hunger igen och att då kunna äta riktig mat. Blomkålssoppa, keso, äpple, LCHF-glass och bröd samt frysta hallon i all ära men riktig mat som man blir stor och stark av är det i alla fall inte!

01/28/12

ur gängorna

20120128-120954.jpg De senaste dagarna har jag varit allt annat än piggelin. Känner mig riktigt låg med en kropp som är öm, trött och frusen. Sover mest eller ligger som nu i soffan och bläddrar i inredningstidningar. Vad det än är så hoppas jag att det går över snart så att jag får tillbaka min energi. Efter två dagar till sängs vill jag verkligen orka koncentrera mig på att plugga, blogga, träna och träffa folk! men jag får nog nöja mig med en fortsatt lugn helg.

Blir det lite tunnsått här vet ni alltså varför.

Hej så länge men vi hörs snart igen!

01/27/12

meditationsaktion

I morgon kommer det hände en spännande grej i Skövde! För att uppmärksamma kontrasten mellan stressen vi lever i och lugnet vi behöver så kommer ett gäng medlemmar i Sveriges Akademiska Coacher att genomföra en Meditationsaktion. Mitt i lördagsshoppingen kommer de att under en timme sätta sig och meditera på olika platser runt om i centrum som en uppmaning och en påminnelse om värdet av att stanna upp och andas ibland.

”Detta är en aktion för att inspirera människor till att göra en av de viktigaste sakerna man kan i den extrema hetsen: Stanna upp och ta ett djupt andetag.” skriver initiativtagarna själva.

Själv började jag min fredag med en stunds meditation. Jag har kommit av mig från den rutin jag hade i början av hösten då jag mediterade varje dag. Nu är det omstart som gäller men endast en kort stund i taget och jag är glad för det lilla. Den största riskfaktorn för min del är att jag börjar värdera hur bra jag mediterar men det fina med meditation är att det inte finns någon dålig eller bra. Dålig meditation är den som aldrig genomförs medan all meditation som blir av är bra! 

Mediterar du? Skulle du vilja börja?

01/25/12

amningsmyt 1

Råkade lyssna på Christer i P3 idag när jag var ute och promenerade. Dagens program handlade om bröst och jag lystrade till lite extra när det kom att handla om amning. En etikexpert ringdes upp för att svara på frågan om den  offentliga amningens vara eller icke vara. Till min glädje betonade hon att fokuset borde ligga på barnets behov av mat och inte på hur mycket naken hud vi klarar av att se ute på stan.

En fascinerande sak med amning är att var den än nämns så väcker frågan så otroligt starka känslor. ALLA har minst en åsikt och oftast blandade känslor, och egentligen är inte det så konstigt med tanke på att de flesta människor har blivit ammade, ungefär hälften av oss kommer att amma och den andra hälften kommer att ha en partner som ammar.

Det finns dock många myter och missförstånd kring amning och den vanligaste är nog att amning ”förstör” eller i alla fall förändrar brösten. Christer i P3 tog upp detta sedan en lyssnare skickat in denna bild som visar hur hennes bröst såg ut före graviditeten, några dagar efter förlossningen då de var fulla med mjölk samt efter 9 månaders amning.

Faktum är dock att det är graviditeten som förändrar brösten och om man ammar eller inte spelar ingen roll. Bland det första som händer när en kvinna blir gravid är att brösten börjar förbereda sig för den kommande mjölkproduktionen och redan halvvägs genom graviditeten finns det mjölk i brösten. Anledningen till att brösten växer och förändras är för att mjölkgångarna förgrenas ytterligare och för att det bildas flera mjölkkörtlar, så kallade alveoler.

Amningen påverkar alltså inte bröstens form så mycket som graviditetens gör och att låta bli att amma för att ”inte förstöra” sina bröst har alltså ingen verkan.

Är ni nyfikna på fler amningsmyter? Det är i alla fall jag och jag lovar att hålla er uppdaterade!

01/23/12

årets lyckoförvirrare

Global Happiness Organisation delar ut pris till Årets Lyckofrämjare och till Årets Lyckoförvillare.

2011 års förvillare är bloggerskan Kissie som får priset med motiveringen ”Som en av Sveriges största bloggare med över 170 00 läsare varje dag förmedlar Kissie ett budskap och värderingar, framför allt till unga tjejer, som enligt forskningen leder till minskat välbefinnande.” Motiveringen i sin helhet finns här.

Som Lyckoförvillare vinner Kissie en kurs i Positiv psykologi och om hon väljer att gå kursen kommer hon att kunna lära sig om vad som verkligen leder till ett ökat välmående. Jag antar att utnämningens syfte är att belysa att konsumtion och utseendefixering inte gör någon lycklig i längden men min magkänsla säger ändå att valet av pristagare är fel.

Genom att utnämna Kissie ges hon ett enormt ansvar, och visst har hon som bloggare med hundratusentals läsare ett ansvar! Men, jag vill påstå att Kissie mest av allt är en förvirrad ung tjej som inte kan hållas ansvarig för det lyckoförvillande vi ser överallt i vårt samhälle. Det är så lätt att peka ut enskilda personer som syndabockar för de problem vi ser i vårt samhälle och det tycker jag är både fel och fegt. Fegt för att ansvaret aldrig kan tillskrivas en enda person och då framförallt inte en så ung människa som Kissie. Fel är det för att signalen utnämningen sänder ut är att problemet är Kissie eget. Det är Kissies eget val att operera hela kroppen och shoppa sig till lycka och det är hon som  person ska förändra sig och gå kurs i positiv psykologi för att på så vis bli en bättre, och lyckligare, människa. Jag vill istället se problemet ur ett större perspektiv och säga att Kissies problem inte är hennes egna så mycket som de är vårt samhälles gemensamma. 

Utmärkelser som Årets Lyckoförvillare kan leda till att fokuset hamnar på symptomen istället för orsakerna, och som bekant är kan en sjukdom aldrig botas genom  symptomlindring.

01/22/12

jag vägra att ”gilla” det eviga tyckandet om kvinnokroppen

Felet med bilden i mitt förra inlägg är att kvinnokroppen framställs som ett objekt och ett ämne för allmän diskussion. Jag, och jag tror många andra kvinnor kan hålla med mig, känner mig inte kroppsligt fri bara för att jag tillåts ha stl 42 som Marlilyn Monroe! Min kropp blir fri ute i det offentliga rummet först när kvinnokroppar slutar vara ett diskussionsämne som vem som helst när som helst kan tycka till om.

Flera av mina vänner har på lagt upp den nämnda bilden på Facebook de senaste dagarna och jag förundras och förargas över den underliggande förväntningen om att jag ska ”gilla” kommentarerna som hyllar de kurviga kropparna. Det är framförallt killar som laddat upp bilden och skriver kommenterar att de aldrig förstått grejen med smala tjejer och att det är sorgligt att se de späkta kropparna. Jag antar att dessa kommentarer skrivs i  all välmening och det kanske krävs att den kurviga kroppen hyllas en stund innan vi är redo för att acceptera alla kroppar precis som de ser ut men jag vägrar ändå att ”gilla” det eviga tyckandet om kroppformernas vara eller icke vara!

Mina kroppsformer är bara mina och har du åsikter kan du skriva upp dem på ett papper som du sedan bränner.

01/22/12

ser du felet?

Men vänta nu! Kollaget jag hade med i mitt förra inlägg och som även florerar på andra bloggar och Facebook döljer ett stort fel och misstag!

Ser du felet?

01/21/12

kampen för kroppen borde inte föras av individen

Förra veckan skrev jag flera inlägg om de allt sjukare skönhetsidealen och jag har även sett att flera andra bloggare, Cicci, Clara, Ella, skrivit om samma sak under den senaste tiden.

Det verkar som att allt fler höjer rösten och reagerar vilket är fantastiskt för vad är det egentligen som händer med bilden av hur kvinnokroppen ser ut?

Frågan, svaret och framförallt ansvaret ligger dock inte på det personliga planet och det tror jag är viktigt att påminna sig om. Kampen handlar inte specifikt om mig utan den kroppsliga otrygghet jag upplever som en privat fråga är egentligen en del av en härskarteknik för att hålla kvinnor på plats. 

Självklart behöver alla känna sig trygga i sig själva och kunna stå upp för sig men om vi luras att tro att det är en privat och egen kamp menar jag att vi klivit rakt i fällan ändå för även om många kvinnor är starka nog att avfärda skitsnacket så går vi ändå in i en energislösande kamp. Antingen är man inom idealens snäva ramar eller så är man utanför dem. Är man utanför erkänner man antingen sin kropp som misslyckad eller så måste man göra ett officiellt uttalande om att man vägrar följa idealen. Hur man än vrider och vänder på det påverkar idealen och vi blir tvungna att på ett eller annat vis lägga både tid och energi på en fråga som aldrig varit självvald.

Vad tror du behövas för att få stopp på utvecklingen? Hur gör vi för att skapa nya sunda ideal?