Det har varit tyst här några dagar. Tyst i mitt huvud har det dock inte varit utan jag har funderat och tänkt massor. Tänkt på vad jag egentligen vill med den här bloggen, ifrågasatt om LCHF/stenålderskost verkligen är det enda rätta i alla lägen, funderat på varför jag alltid vill göra saker på mitt eget vis… Ibland, och ofta under den senaste tiden, har det känts som att jag gör livet onödigt svårt för mig.
Under min uppväxt fick jag tidigt lära mig att ta hand om både mig själv och mina yngre syskon, jag visste ofta bättre än mina föräldrar och fick ta mer ansvar än jag borde behövt. Detta gjorde att jag fick uppfattningen att var och en ska sköta sitt. Jag blev tvungen att lita mest till min egen förmåga och har alltid med tvivel lämnat ansvaret till andra senare i livet.
Idag behöver jag dock inte veta och klara allt. Jag är trött på att ifrågasätta allt och alla för att på så vis hitta min egen väg. Jag är trött på att känna att omgivningen jag lever i inte står på min sida. Jag är trött på att leva efter mottot om att göra tvärtom emot vad normen säger för att göra något bra.
Jag önskar ibland att jag inte visste allt jag visste och istället kunde leva ett enkelt liv i okunskap. Jag tänker att det vore skönt att bara göra som alla andra och äta en semla på tisdag.
Jag vet inte vad jag vill just nu eller vart jag är på väg. Jag inser dock att jag inte heller behöver veta och alltid ha svar på tal utan att tvivel också är något som kan delas.
Det kanske är så här:
Det är svårt att frigöra sig från både sina egna normer och omgivningens normer. Det gäller att ha kunskap men att också kunna väga in andra faktorer, däribland sin egen bekvämlighet, eller vad vi nu ska kalla det som gör att man inte ”gör det svårt för sig själv”.
Det svåra är alltså att ha kunskap och principer, men att sedan handla enligt en kompromiss som gör att man trivs med sin tillvaro. Då menar jag att man trivs här och nu, inte sedan.
Det enda måttet på om man gör rätt kanske är hur man mår? Tycker man det är gott att äta semlor och blir glad av det så ska man kanske göra det? Även om det förkortar ens liv (vilket man dock inte vet något om, eftersom vi inte vet hur länge vi kommer att leva osv…).
Ska du leva för evigt eller? Käka en semla för fan!
(skrivet med en lättsam och hjärtlig ton)