Hur många undantag kan man göra innan det blivit till en vana snarare än att det utgör ett undantag?
Jag tänker på min kost, att jag trivs så bra och känner mig så trygg med att äta en naturligt lågkolhydratkost att undantag aldrig blir problem i längden. Jag kan äta mjöl- och sockermat med den enda effekten att jag väldigt snart längtar tillbaka till mitt stabila blodsocker och den behagliga mättnadskänslan. Att jag under mina tre år på lågkolhyrdatkost tryggat både min kropp och mitt sinne till den grad att jag nu bättre än någonsin kan hantera socker är bra, inom vissa gränser. För hur många undantag kan man göra och ända behålla både den fysiska och psykiska hälsan?
Det är så lätt att tänka att ”en gång är bara en gång” men om dessa enstaka gånger kommer med allt tätare mellanrum är de snart en ny vana. Kanske är det helt ok, kanske är jag helt fine att jag sockrar ner mig då och då. Men kanske är det inte det, kanske vänjer jag mig istället sakta men säkert vid en livsstil som egentligen inte är särskilt bra?
Det gäller att hitta sin egen nivå för hur många undantag man kan och vill göra. Jag vill äta lågkolhydratkost för att jag mår bäst av det men jag vill också någon gång ibland äta en pizza, en glass och tårta eftersom det är gott men framförallt för att det är socialt trevligt och laddat med goda minnen.
Resterna av en pizzakväll
Sista kvällen på Tjörn satt vi i hamnen och jag gjorde som de andra och åt både pizza och italiensk kulglass. Det var asgott, mysigt och skönt att bara få vara och jag gillar jag tanken på att vid några väl valda tillfällen under året äta som alla andra. Så istället för att inbilla mig att jag alltid äter lågkolhydratkost och att alla undantag alltid bara är undantag så lockas jag av tanken på att skippa slentrianundantagen som är ganska meningslösa och snart bortglömda och istället planera in och verkligen njuta av en pizzakväll,några födelsedagsfikor, en semla och ett julbord varje år.
Det känns rätt i magen och jag gillar tanken på att slippa fundera på om jag ska säga ja till ännu ett vardagsundantag och istället vid väl valda tillfällen äta väl valda mjöl- och sockerprodukter.
Jag blir så dålig i magen av gluten nu när jag slutat med det. Får ont och blir genast förstoppad känns det som. Inget du märkt av??
Konstigt nog så märker jag sällan några direkta negativa effekter av att äta mjöl, förutom att blodsockret sjunker och att ett sug efter mer kommer som ett brev på posten. Den enda jag märkte efter pizzakvällen var att jag var mätt i ett helt dygn efteråt!
Intressant. Jag tänker tvärtom.
När jag är ute i sociala sammanhang väljer jag ytterst sällan att äta något utanför mina vanliga ramar (fast ute på restaurang t.ex. kan man ju inte göra mer än det bästa av situationen), eftersom då ligger fokuset sällan eller aldrig på maten. Man skrattar och pratar om allt mellan himmel och jord, men inte sitter man i andlös tystnad bara för att uppleva maten, utan man hinner liksom inte tänka så mycket på vad man stoppar i sig. Då är det inte värt att stoppa i sig dåligheter tycker jag. Vill jag njuta av något ovanligt (Coop Prima:s ekologiska mörka nougat och mjölkchoklad ligger nära till hands…) så vill jag göra det i lugn miljö, kanske hemma med sambon, där jag verkligen kan koncentrera mig på upplevelsen av smak, doft, textur osv. Då får jag ut mesta möjliga njutning och det behövs bara en liten bit.
Helt olika tänker vi nog inte
för jag håller med om att det är lätt att välja sin egen mat på restauranger eller på tillställningar där man pratar mer än njuter av maten. Att en gång varje sommar sitta ute i solen och äta en god pizza efter en heldag på stranden, att gå på konditori bara för att äta en semla eller att ta del av tårtkalaset när en familjemedlem fyller år är dock något helt annat än ”vanliga” restaurangbesök och fester.
Kan inte restaurangbesök och fester vara speciella då?
Men det är ju det jag menar, att jag väljer de lugna vardagliga tillfällena istället för de speciella. Mycket är ju som du säger kopplat till minnen och då vill jag gärna omprogrammera mig, bygga nya sunda minnen. Nu när jag tänker på en lång dag på stranden med picknick så längtar jag efter ägghalvor, goda ostar och skinkor och färska grönsaker, för det är sånt vi brukar ha med oss – istället för som i barndomen då bad betydde glass, kakor och söta kex.