Author Archives: Julia Ilke

04/27/13

livet på landet

En himla bra sak med att bo på landet är att man kan odla sina egna grönsaker. En annan bra sak är att när man bor i kollektiv så är man flera som hjälps åt och då blir det inte så jobbigt heller.
För några veckor sedan började för förså och idag satte jag ut en del av krukorna i skuggan för att de ska vänja sig vid solen. Att jag i sommar kommer kunna gå och plocka stora squash, grönkål, portlak och broccoli från de här små plantorna känns helt otroligt. Snart ska vi också skaffa höns av typen Åsbo och jag ser verkligen fram emot att se när pojken börjar krypa efter dem  sommar.

Photo 2013-04-27 15 34 10

04/23/13

VoF går till attack

Idag har jag blivit ganska så hårt kritiserad av VoF, föreningen för Vetenskap och Folkbildning vars syfte är ”att i en fri opinionsbildning bekämpa de felaktiga föreställningar som förekommer i frågor som kan avgöras vetenskapligt”. I inlägget kritiserar man att jag är Amningshjälpens nya bloggare och detta för att jag enligt deras mening far med osanningar och konspirationsteorier. Vill du läsa hela inlägget samt min kommentar så finns det här.

Problemen med det VoF kokat ihop om mig är flera. För de första förvränger de mina ord och påstår att jag skrivit saker jag inte skrivit. Det tydligaste exemplet är att de menar att jag uppmanar mina läsare att inte vaccinera sina barn trots att jag tydligt och klart skriver att det är upp till läsaren själv att välja och att jag bara delar mina tankar. Att vinna mot någon som måste ta till lögner för att få ihop sin kritik är omöjligt och lönlöst, men det är också väldigt tråkigt när någon med ren illvilja går in för att kritisera och hitta fel snarare än att vara nyfiken och vänlig i sin ton.
VoF förmår inte heller skilja på vad som är skrivit som ett resonemang och vad som påstår sig vara sanning. Jag har aldrig påstått att det jag skriver är sanning med stort S utan ni som följer bloggen vet nog också att jag delar mina tankar och resonemang snarare än kommer med uppmaningar. Att tänka annorlunda och ifrågasätta rådande normer har dock i alla tider alltid upprört och den som vågar stå för sina åsikter har alltid fått ta mycket stryk och hårda ord. På det viset tar jag därför glatt emot kritiken, eller snarare uppmärksamheten, för det betyder att mina ord behövs för att röra om i grytan. För en mer konstruktiv debatt önskar jag dock att VoF och andra kritiker kunde hålla sig borta från personangrepp och härskartekniker och istället fokusera på att med öppet sinne intressera sig för det faktum att alla inte tänker precis som dem.

04/18/13

vill jag minnas stunderna framför iphone eller vidar?

Igår fick jag beröm på bussen av en äldre kvinna. Beröm för att jag hade sonen vänd mot mig i vagnen och för att jag hade ögonkontakt med honom snarare än en iphone. Hur sjukt är det inte att den synen ska vara så ovanlig att folk bemödar sig med att kommentera och berömma det? Det enda rätta är ju så klart att ha barnet vänt mot sig, dels för att det blir för mycket intryck för barnet annars men framförallt för att man ska se hur barnet har det och kunna föra en dialog med det. Och dessa iphones sen. Helt seriöst så sitter 99% av alla under 40 år och blippar med sina mobiler på bussen och t-banan och jag tvivlar på att det ser mycket annorlunda ut vid middagsborden.

Jag försöker vara medveten om hur och när jag surfar på mobilen men måste erkänna att det är svårt att låta bli den! Det är som att vi alla är fast i att ständigt behöva konsumera information och få bekräftelse, och därmed har vi  tappat bort förmågan att sitta för oss själv och tänka egna tankar samt ha egna upplevelser som är värdefulla även om de inte delas på Instagram. Prova själv att INTE gå in på favoritbloggarna, Facebook, Instagram, Tradera eller vad det nu kan vara som får dig att sitta naglad framför skärmen. Det är skitsvårt och jag får i alla fall en jobbig känsla i hela kroppen, som om jag missat något eller inte fått något jag verkligen behöver.

På dödsbädden, eller i gungstolen om 60 år, vill jag då minnas stunderna framför iphone och vad bloggare x och y tyckte om ditt och datt eller vill jag minnas ögonkontakten jag hade med min son? Vill jag minnas alla kap jag gjorde på Tradera eller vill jag minnas hur jag om kvällarna läste bra böcker? Vill jag att min pojk ska behöva konkurrera med en apparat för att få min uppmärksamhet? Vill jag riskera att han får minsta orsak att tro att jag bryr mig mer om mig telefon än vad jag bryr mig om honom?

Berömmet på bussen igår fick mig att hajja till för även om jag igår hade iphonen i fickan så händer det alltför ofta att den är framme och tar uppmärksamhet och värdefullt tid av det här som kallas livet.

Jag ska fundera på vad en lagom användning vore för mig. Hur mycket tycker du vore lagom för dig?

04/15/13

2 km lerig lycka

barfotalöpningIdag var det dags, trots regn och kastvindar, att ge sig ut på den första barfotaturen sedan graviditeten. Det blev en kort och lerig runda men som kändes otroligt bra. Det är så häftigt att kroppen vet hur den ska göra, att löpningen bara finns där och väntar på att få komma ut. Så känns det i alla fall, som att mina ben har mil och åter mil av instängd löplust som bara längtar efter att få komma ut. 2 km är inte mycket men det är en himla bra början!

04/14/13

förnyad fotkraft

Den där barfotalöpningen ja… tänk om man skulle få fart på den igen?! För ett par veckor sedan gjorde jag ett kort gästspel på gymmets löpband och det gick bra och var alldeles underbart i ganska exakt 2 minuter. Sen small det till i vänster fot (på precis samma ställe som jag för två år sedan hade en överansträngningsskada) och jag fick halta av bandet.

Lärdomen av detta är att en rejäl fotstyrka krävs innan man ger sig i kast med att springa. Så det är bara att backa bandet och börja med styrkeövningar för fötterna innan jag ger mig på att springa igen. Idag satt jag på bryggan i solen och vickade på tårna så det spände i alla muskler. Fler tips på fotstärkande övningar kan den som vill hitta här: Fotträning för lata sommardagar 1.

Photo 2013-04-14 13 06 43

 

 

04/12/13

Människans ursprung i SVT

TV helt i min smak är dokumentärer av typen Människans ursprung som visas på SVT just nu. Del 1 och 2 finns att se på SVTPlay i några dagar till så pass på!

Del 1 handlar om människans skelett och ben och hur dessa har förändrats genom evolutionen. Det mest signifikanta för oss människor när det handlar om vårt skelett är att vi går på två ben och programmet berättar mycket intressant om detta. De intervjuar också ”barfota”proffessorn Daniel Lieberman om hans forskning på människan som en barfota långdistanslöpare.

Del 2 handlar om vår mage och maten vi är anpassade för att äta. Här håller jag inte med om allt som sägs och jag tycker att det är tråkigt att de bara presenterar en mycket begränsad del av forskningen om vad vi ätit. Ingenting nämns till exempel om fisk och hur viktigt omega 3 varit för vår hjärnans utveckling… men, men man kan väl inte få allt.

Unknown

04/11/13

ny proffsbloggare på amningsbloggen

Amning, amning och amning, nu blir det mera amning. Dock inte här utan på Amningshjälpens egen blogg Amningsbloggen.blogspot.se. Från och med måndag tar jag nämligen över där som skribent efter Marit Olanders och det känns verkligen kul, hedrande och spännande! Jag som proffsbloggare om amning?! Wow vilken grej!

Med största sannolikhet kommer de amningsrelaterade inläggen här att minska nu, och istället får jag väl börja skriva om mina övriga intressen som öhhh… vad var det nu jag brukade göra innan V föddes? Jo men barfotalöpning vill jag minnas att jag höll på med en gång i tiden! Psykologi och framförallt positiv sådan brukade ju också vara ett intresse, och så lchf/paleo så klart. Ja, se det finns nog andra ämnen än amning att skriva om här så både ni och jag kan känna oss lugna.

På måndag alltså- då gör jag entré som Amningsbloggens nya proffsbloggare.

amningsbloggen

04/10/13

jag har fått amningshjärna

Om man tränar när man ammar så kommer mjölken att börja smaka illa på grund av mjölksyran som träningen gett upphov till. Så säger och tror en del men som tur är stämmer det inte, i alla fall inte om man tränar på normalnivå snarare än springer ett maratonlopp varje dag. Som tränande mamma behöver man alltså inte oroa sig för att mjölken försämras utan det är bara att svettas på!

När man börjar att träna igen efter graviditeten är det dock extra viktigt att komma ihåg att dricka och äta igen det man förlorade under träningen. Gör man inte det kommer visserligen inte mjölken heller påverkas i första taget men som mamma kommer man bli väldigt trött och tappa träningslusten. Jag har sedan jag började träna igen haft huvudvärk många dagar och trott att det berott på sömnbrist, men sen insåg jag att det snarare var vätskebrist och att jag verkligen behöver dricka ordentligt för att både kunna träna och amma.

Det är häftigt tycker jag hur mycket den egna kroppen kan utstå utan att amningen och mjölken påverkas. Och egentligen är det väl självklart att kroppen prioriterar mjölken till den lilla barnet högre än många andra saker?! Men ändå, det är fint ”gjort” av evolutionen tycker jag. Häromdagen till exempel vaknade jag med tidernas värsta illamående och i princip hela dagen låg jag till sängs. Trots att jag varken åt eller drack särskilt mycket på hela dagen kunde jag amma min hungrige lille grabb utan problem. Ett tag oroade jag mig lite för om mjölken inte borde ta slut när jag inte ätit något men så kom jag att tänka dels på alla kvinnor som lever under svält och som ändå ammar och dels på evolutionen som knappast varit så dum att en enda dag utan mat hade fått utgöra ett hot mot barnets överlevnad. Barnet som till skillnad från sin mamma inte klarar sig lika bra utan att få i sig vätska och näring på en hel dag.

Det här var dagens tankar på amning och mycket amning i bloggen är det  verkligen nu! Kanske är det detta som kallas för amningshjärna?