Igår fick jag beröm på bussen av en äldre kvinna. Beröm för att jag hade sonen vänd mot mig i vagnen och för att jag hade ögonkontakt med honom snarare än en iphone. Hur sjukt är det inte att den synen ska vara så ovanlig att folk bemödar sig med att kommentera och berömma det? Det enda rätta är ju så klart att ha barnet vänt mot sig, dels för att det blir för mycket intryck för barnet annars men framförallt för att man ska se hur barnet har det och kunna föra en dialog med det. Och dessa iphones sen. Helt seriöst så sitter 99% av alla under 40 år och blippar med sina mobiler på bussen och t-banan och jag tvivlar på att det ser mycket annorlunda ut vid middagsborden.
Jag försöker vara medveten om hur och när jag surfar på mobilen men måste erkänna att det är svårt att låta bli den! Det är som att vi alla är fast i att ständigt behöva konsumera information och få bekräftelse, och därmed har vi tappat bort förmågan att sitta för oss själv och tänka egna tankar samt ha egna upplevelser som är värdefulla även om de inte delas på Instagram. Prova själv att INTE gå in på favoritbloggarna, Facebook, Instagram, Tradera eller vad det nu kan vara som får dig att sitta naglad framför skärmen. Det är skitsvårt och jag får i alla fall en jobbig känsla i hela kroppen, som om jag missat något eller inte fått något jag verkligen behöver.
På dödsbädden, eller i gungstolen om 60 år, vill jag då minnas stunderna framför iphone och vad bloggare x och y tyckte om ditt och datt eller vill jag minnas ögonkontakten jag hade med min son? Vill jag minnas alla kap jag gjorde på Tradera eller vill jag minnas hur jag om kvällarna läste bra böcker? Vill jag att min pojk ska behöva konkurrera med en apparat för att få min uppmärksamhet? Vill jag riskera att han får minsta orsak att tro att jag bryr mig mer om mig telefon än vad jag bryr mig om honom?
Berömmet på bussen igår fick mig att hajja till för även om jag igår hade iphonen i fickan så händer det alltför ofta att den är framme och tar uppmärksamhet och värdefullt tid av det här som kallas livet.
Jag ska fundera på vad en lagom användning vore för mig. Hur mycket tycker du vore lagom för dig?